Vila bör man ...

Idag kan jag inte träna, åtminstone inte löpträna. Jag var ute både fredag och lördag, och efter det måste mina nybörjarben återhämta sig ordentligt. Höften säger också ifrån, värker lite.
Det ösregnar ute, så egentligen borde jag väl bara vara glad för att jag inte kan ge mig ut, men det är jag inte. Här hemma är det nämligen sån fruktansvärd röra, hela huset är som ett alldeles för svårt femtonpussel vi inte orkar göra klart. Storbarnen kan inte dela rum längre, utan måste få varsitt. Följaktligen måste "arbetsrummet" eller närmare bestämt: rummet-som-vi-inte-riktigt-vet-vad-vi skall-ha-det-till-men-vi-slänger-in-en-massa-saker-där-som-vi-inte-vet-var-vi-skall-ställa, röjas ut och ställas i ordning till äldsta dottern. Så nu ligger det två loftsängar nedmonterade överallt i huset som håller på att målas i olika färger, ett skrivbord och ett klädskåp håller också på att målas. Tvättstugan måste göras om eftersom det måste få plats saker där som inte får plats i garderoben som inte längre får plats i blivande barnrummet.

Och mitt i allt detta måste vardagslivet fortsätta som vanligt. Idag lagade vi indisk linsgryta till middag. Jag hade bakat eget naanbröd för att i någon mån blidka 6- och 8-åringen för att det blev så ohyggligt konstig middagsmat.
   "Det ser ut som snor," blev omdömet. Jag sade att sånt där ville jag inte höra. På ett mycket pedagogiskt sätt. 6-åringen vägrade sedan smaka alls. 8-åringen smakade faktiskt och förklarade att "förlåt mamma, men jag tyckte inte att det var gott." Oh well, naanbrödet gick hem i alla fall.
Men det satt ju faktiskt en liten person till vid bordet. Lilla 6-månadersbebisen fick smaka, tänkte att vad har jag att förlora liksom. Och hon älskade maten! Det där ivrigt gapande lilla munnen, det är matglädje det. Lyckad avslutning på middag åtminstone. Jag blev på bra humör en stund. Men sedan var det tillbaka till:  

En soffa som ligger ute på blocket och ingen verkar vilja ha för att den inte är cerise (?), en våningssäng som måste läggas ut. För att inte tala om skruvas ner och blandas med de andra sängdelarna så att man inte vet vad som är vad längre. Man snubblar över sopsäckar med utrensade gamla handdukar i övre hallen, ute på altanen snubblar man över trehjuling, trasig sparkcykel och allsköns skräp som skall till tippen. Väggar måste målas. Hundratals CD-skivor måste sorteras och ställas någon annanstans (ingen aning om var), böcker och pärmar måste också flyttas. Till tvättstugan kanske? Som måste målas om, sättas upp hyllor i, köpas skarvslangar till tvättmaskinen som måste flyttas och ... så vidare i all oändlighet.

Jag hade verkligen, verkligen behövt springa ifrån det här kaoset ett tag idag.