Fortsatt ont, fortsatt kaos

Inget tränat igår heller, kändes sådär kan man ju säga. På morgonen sprang jag till bilen för att hämta dotterns kvarglömda jacka och tillbaka igen (en verkligt imponerande sträcka) och det kändes inte riktigt bra i höften. Har jag kört för hårt ändå? Jag som varit så noga med att inte ge mig ut mer än två, tre gånger i veckan, och även styrketränat varje vecka för att försöka slippa skador.

Jaja, idag tog jag mig ut på en 7,2 km sväng i alla fall. Det kändes väldigt bra rent psykiskt, åtminstone några av alla stresshormoner som byggts upp efter att höstens alla måsten börjat igen efter en lång sommar försvann ur systemet. Fysiskt däremot... Höfterna gör ont. På väg för att hämta storbarnen under eftermiddagen ömmade muskelfästena på högra sidan för varje steg jag tog. Nu har även vänster höftled börjat värka. Hade samma problem för några veckor sedan, och tvingades då ta sex löpfria dagar. Tjejmilen är om tre dagar, underbart.
Jag kanske började för tidigt trots att jag inte hade några direkta problem med foglossning under sista graviditeten. Eller så har jag skadat mig på något sätt, jag vet faktiskt inte. Kanske känner jag bara efter för mycket.

Hm, känns det inte lite i höfterna ändå?

Nu ska jag ta det lugnt de här sista dagarna fram till lördag, sedan köra hårt och hoppas på det bästa.

På tal om att börja springa efter en förlossning; träffade en läkarbekant när jag hållit på i några veckor, och jag berättade att jag skall springa Tjejmilen i höst. Jaha, oj då, jag blir genast lite orolig för framfall, var hennes första reaktion. Det hade jag inte ens tänkt på, men jag försäkrade att jag tog det lugnt och var noga även med bäckenbottensträningen.
Nu träffade jag henne igen på lördagens 40-årsfest. Hur går det med springandet och knipet? frågade hon direkt. Jo tack, bra svarade jag. Jag tror det går bra åtminstone. Det var rart av henne att bekymra sig om min bäckenbotten tycker jag.

Kaoset vill inte ge med sig här hemma. Vi hinner fixa nåt nämnvärt tyvärr, BVC, vardag och logistik (bl a en dryg timmes resa enkel väg till barnens skola) kommer emellan. Så för att sätta lite press på mig själv tänkte jag lägga ut några fina bilder på hur det ser ut just nu. Börjar med tvättstugan:

 Kaos är granne med Sköna Hem?

Tja, det kan ju knappast bli värre i alla fall. Eftersom det i teorin är möjligt för typ varenda människa på jordklotet att se hur förskräckligt det ser ut hemma hos mig (6 miljarder sidvisningar vore ju nåt), är jag nu nödd och tvungen att få tummen ur och göra klart och visa att jag inte är helt hopplös. Efter-bild kommer alltså om cirka ett år inom kort.